Sparken som krossa mig

Sparken som krossa mig

Jag går längs korridoren. Huvudet nedböjt, det är säkrast. Om man har tur lägger ingen märke till en då. Der är inte många här, skolan har slutat för dagen. Jag går fram till mitt skåp och öppnar det. En lapp ramlar ner till golvet.

Jävla tönt. Gå och dö!

Jag kollar på lappen, men jag bryr mig inte så mycket egentligen, jag är van, det har pågått i snart ett halvår nu.

Jag går hem ensam, skolgården är grå och otäck, jag går så fort jag kan. Till slut till den långa grusvägen upp till lägenheten, jag slå in koden: 2468. Jag går in genom dörren och rusar in till mitt rum och stänger dörren, jag andas 3 djupa andetag sedan slänger jag mig på sängen gråtandes. Jag känner att jag inte vill tillbaka till skolan, allt detdär jag måste stå ut med, Carl och Jesper som slår mig blå hela tiden, lärarna bryr sig aldrig eller pappa, han dricker ju bara ändå hela tiden.

Väckarklockan tjuter, klockan är nu 07:05, jag går långsamt upp ur sängen men jag vill inte jag orkar inte den här dagen, inte en dag till. Jag kämpar mig ändå upp ur sängen och äter en macka och dricker lite juice.

Jag går ner för de tre trappnivåerna och sedan kommer jag till den långa grusvägen, till slut kommer jag till skolan, jag går in direkt med luvan över huvudet och huvudet lågt. Sedan hör jag.

- Där är han, ta han!

Jag kollar upp och ser att Carl och Jesper springer emot mig, jag börjar springa genom den långa korridoren men dom är mycket större och snabbare. Till slut får Jesper tag i mig och slänger ner mig på backen, de börjar sparka på mig och säger massa elaka saker, till slut kom en spark mot mitt huvud, en riktigt hård från Carl, allt blir svart…

När jag sedan vaknar upp, ligger jag hos skolsyster med läraren, skolsystern och pappa brevid mig, jag blir orolig direkt.

Vad ska jag säga till pappa?, sa jag för mig själv.

Jag funderar lite för mig själv vad jag ska säga till pappa, jag vill inte säga att jag fick massor stryk av Carl och Jesper, då tror han att jag är största fjollan, vilket jag är egentligen.

Jag får gå hem från skolan den dagen, jag och pappa går hela vägen hem utan att han säger ett ord. Sedan sätter vi oss vid köksbordet.

- Vad var det egentligen som hände idag?, sa pappa.

- Jag fick stryk, men du bryr dig väl ändå inte, svarade jag.

Sedan springer jag till mitt rum och ser mig själv i spegeln, jag är helt blåslagen, jag ser en tönt, en riktig tönt som har ingenting.