Blåa skor och krossade hjärtan.
- Cataline, vi behöver prata.
Han hade inte kallat mig för mitt riktiga namn, sedan första gången vi träffades, så jag visste att det var allvarligt.
- Catline, han pausade och suckade, det här funkar inte längre
Jag kände att tårar trängde fram ur mina ögon och jag fick inte fram några ord.
- Jag är liksom inte, inte kär i dig längre.
Jag visste inte vad jag skulle säga och mina tårar som tyst hade runnit ner för mina kinder hade ersätts med ett hulkande och snörvlande.
- Jag är ledsen, förlåt sa han. Och så lade jag på.
Hela den helgen låg jag i min säng och lyssnade på coldplay, jag kände ingenting, det var ibland när jag tänkte på att jag aldrig någonsin skulle få ha hans stora hand i min lilla, att han aldrig någonsin skulle pussa mig på pannan när vi träffas, han skulle aldrig någonsin stryka mig över håret och kalla mig princessa, då rann mina tårar.
På måndagmorgonen kunde jag inte gå till skolan, jag skulle inte kunna gå ensam i korridorerna med svullna ögon och rinnande näsa.Jag kunde absolut inte möta Miranda som hatar allt som är svagt, och har gått och önskat att jag och Arvid skulle göra slut, jag har sett hennes stora mörka ögon trånana efter honom när han har hämtat mig efter skolan, och jag hade hört att hon hade pratat om hans sandfärgade hår med sina kompisar. Nej, att gå till skolan var verkligen inget alternativ
Jag var berädd att klä på mig så att mamma skulle tro att jag gick till skolan, för att sedan ha på mig pyjamas och titta på 60 tals filmer hela dagen. När mammas blommiga tunika och doft av kamomill försvunnit ur lägenheten la jag mig raklång på sängen och mina tårar kom igen.
Det ringde på dörren, jag satte mig upp och kände paniken komma, vem ville få tag i mig nu, jag smög mig fram till hallen och lutade pannan mot den svala dörren och kikade ut ur titthålet, jag höll andan. På andra sidan dörren stod ett brunt stort lockigt hår och färgglad halsduk, jag andades ut och låste upp.
- Nils andades jag.
Han klev in och tog av sig sina röda tummvantar.
Hans bruna ögon tittade sorgset på mig, hans kinder var röda och han var anfådd.
Jag tittade på honom med mina gröna, men han blev suddig av tårar.
- Jag visste inte, Jag hörde Miranda och Jonna stå och prata om Arvid, om att, ja att de skulle kunna haffa honom nu.
Mina tårar svämmade över och jag började hicka.
- Jag gick fram till dom och frågade vad fan dom diskuterade om, och Jonna, är ju så jävla svag så hon berättade ju direkt.
- Så jag tog cykeln och cyklade så fort att jag tappade mössan, hem till dig.
Han tog ett steg närmare mig och kramade om mig, jag lutade min panna mot hans nyckelben och drog in hans lukt av cigarett och hugo boss i näsan.
- Älskade Lin, sa han och strök mig över ryggen, gråt inte, killar kommer och går, men Nils består.
På något sätt övertalade han mig att klä på mig, borsta håret och gå ut. Han klappade på styret på sin rostiga en gång blå herrcykel.
- Sätt dig.
- Jag kommer dö.
Det gör väll inget, nu när Arvid inte är hos mig, tänkte jag och hoppade upp.
Han styrde cykeln mot centrum och parkerade nära second hand butiken.
Där vi hade träffats första gången, när vi båda sträckte oss efter en David bowie vinylskiva.
- Nu när du slipper tänka på om Arvid kommer gilla vad du har köpt, tänkte jag, presentera dig för någonting, jag tror du kommer älska.
Vi gick in i den lilla trånga affären som luktade damm.
Vi hälsade artit på expiditen som vanligt inte svarade.
Han tog min hand och styrde mig längst bak till affären, vid några gamla skor.
- Här, sa han och pekade på ett par lysande blå loafers.
Dom är till och med i din storlek, det är meningen att du ska ha dom!
Nils såg så uppspelt ut att jag var tvungen att le.
- Jag såg dom här igår när jag skulle leta efter skivor och så tänkte jag på dig. Ditt hår kommer se ännu brunare ut nu, och vilka kläder du än har på dig, kommer du se fantastisk ut!
- Men vad kostar dom?
- Det är det som är så bra, jag har redan köpt dom åt dig, allt du behöver göra är att slänga din trasiga kängor nu, på momangen och ha på dig dom istället!
Jag log och tog av mig mina kängor och gled ner i de blå skorna.
- Tack andades jag, och han tog ett steg bakåt och tittade på mig.
- Du är vacker, sa han.
men nu tycker jag att vi ska ta en promenad och visa hela huvudstaden vilka fina skor du har!
Vi gick mot en park som låg väldigt nära en å och satte oss på en parkbänk. .
- När jag ser sånna här färger på träden, blir jag nästan sugen på att färga håret. Sa jag och lutade huvudet bakåt.
- Gör det, på fredag har Ellen fest, vi gör det precis innan, i min lägenhet. sa han samtidigt som han tände en cigarett
Jag tittade på honom, så otroligt vacker, så självsäker, allt är så självklart för honom, jag önskar att jag kunde vara som Nils.
- Du är ju inte klok.
- Nej vad skulle det vara bra för?
Den veckan gick ändå ganska snabbt, jag undvek att gå förbi idrottshallen på eftermiddagar och istället gå till ICA med Nils för att välja färg tills fredag.
Jag grät på kvällarna när jag låg själv i min säng. Men skrattade när Nils och jag gick på stan. Jag mådde dåligt när jag ändrade min relationsstatus på facebook, men mådde bättre när Nils var med.
Fredag kväll, dansande kroppar i ett fullt vardagsrum, jag med rött nyfärgat hår, blåa skor på fötterna, sprit i kroppen, Nils händer runt min midja, mina fingrar i hans hår, blöta varma läppar, mer sprit. Snabba fötter upp till övervåningen, linnet som dras ner, naken hud, kärlek, Nils bruna byxor på golvet, Nils hår i näsan, Nils händer på min kropp. Mina händer på Nils kropp. Kärlek. Tunga ögonlock. Sömn. Kärlek.
Ljuset var det som väckte mig, jag öppnade mina ögon huvudet dunkade, täcket låg mjukt på min nakna kropp, Nils låg på mage brevid mig, han andades tungt. Det började gå upp för mig vad som hade hänt igår. Fan. varför?
Jag satte mig upp och sängen knakade till och Nils öppnade sina ögon och tittade förvirrat runt sig. han såg mig och tittade frågande på mig, tills hans ögon fick ett annat uttryck och han såg panikartad ut. Jag tittade på honom.
Han samlade luft i lungorna och sa.
- Lin, jag är bög
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar