Främlingen av Musti

Främlingen

Jag kom på mig själv med att vänta på hans besök. Vi brukar inte träffas mer än en gång om året,min vän och jag. Ibland blir det varannat år på grund av att han dels reser med sitt arbete och att det är han som måste komma till mig. Själv går jag aldrig ut förutom till arbetet. Det går bra eftersom det bara är att ta hissen och sedan in i garaget, ta bilen med låsta dörrar naturligtvis, in till jobbets garage och ta hissen till kontoret.Mina släktingar påstår att mitt beslut att aldrig gå ut beror på att jag är sjuk.Men att skydda sej mot våld och att stanna inne är väl bara bra.

Nyheterna som jag ser på handlar uteslutande om våld. Folks högsta nöjen är att skada och göra illa varandra. Men det är också så att jag inte släpper in någon, jo en tant som kommer varje onsdag och handlar åt mig. Hon får en slant extra för det. Min vän Jakob släpper jag också in. Han är den enda vän jag någonsin har haft och han är den enda som jag kan koppla av med.

En konstig sak hände mig igår.Framåt middagstiden ringde det på dörren och tyngden av obehag sköljde över mig. Jag tassade ut i hallen och öppnade dörren och utanför stod det en man som jag aldrig hade sett förut.Bäst som jag stod där och tänkte, trängde sig mannen bara in utan vidare.Jag betraktade honom från topp till tå, han var en bredaxlad man med en stor jacka och ett par gamla byxor och han hade munkavel, så man såg inte ansiktet på honom.

- Vad vill du? sa jag med hes röst. Mannen svarade inte utan bara trängde sig på och gick emot mig. Jag backade ut i köket.Jag visste inte vad det tog åt mig för jag tog en whiskyflaska från spisen och slog honom i huvudet. Glasbitarna bara yrde över golvet och det blev dyngsurt av whisky.Mannen hade en stor blodig bula i pannan och andades inte.

Vad skulle jag göra? Jo jag kunde ju göra mig av med liket och inget skulle någonsin få reda på något. Jag gick ut badrummet och hämtade en säck och drog ner den döde i den, det var väldigt svårt men det gick ändå. Jag drog med mig säcken, gick ut i bilen och slängde in liket i bagageluckan och körde därifrån till den närmaste container. Efter en stund kom jag till en som var övergiven och inte en människa syntes till. Jag gick ut och öppnade bagageluckan och drog ut säcken med mig. När jag väl hade slängt ner liket, tagit bilen hem och kommit innanför dörren  ringde telefonen.Jag svarade och hörde att det var en kvinna, Det var Jakobs fru. Hon undrade om Jakob hade kommit, men jag sa att det hade han inte.

-Men har han inte kommit än?undrade hon förvånat -Du skulle ha sett honom när han åkte härifrån. Han såg ut som en gammal tiggare, nej skulle jag inte ha sagt så, då blir det ju ingen överraskning för dig.

Jag la på luren och gick ut på min balkong. Jag skulle begå självmord, den saken var klar.Jag gick ut, ställde mig på kanten och hoppade mot döden.