Praktikanten

Praktikanten

Det var en kall onsdags morgon. Dimman låg lågt, löven som fallit ner på backen var alldeles fuktiga. Nu var det bara grenarna kvar på träden. Han sneglade försiktigt in på gatan, hans ben börja skaka, hjärtat börja dunka och han fortsatte sedan med en rask takt till nästa gata. När han passerat gatan pustade han ut. Spänningen han hade fått i kroppen försvann genast. Han kunde där med slappna av igen och fortsätta som vanligt till skolan. När han äntligen var framme vid skolan hörde han ringklockan, då var det dags att gå in till klassrummet. Fröken kom in i klassrummet med en ny person som skulle presentera sig. Han var lång och mörkhårig. Han hade också en stor tatuering på högerarmen som skulle föreställa en dödskalle. Fröken sa att han skulle vara i våran klass några veckor. Lukas kände igen tatueringen. Han började känna sin olustig. Hans blick blev stillastående. Hjärtat dunkade som det aldrig hade gjort förr och rädslan inom honom kom tillbaka. Med stora steg passerade Lukas fröken och den långa, mörkhåriga killen. Han sprang ut genom ingången till skolan. Fröken försökte att följa efter honom. Lite längre bort på skolgården bland soptunnorna där vaktmästaren brukar gå och slänga stora säckar med skräp gömde han sig bakom en sandlåda. Där satt han och skakade av rädsla tills fröken hittade honom.

När fröken kom fram till honom frågade hon vad problemet var. Lukas svarade inte, han satt i egna tankar. Hon frågade ännu en gång, men fick inget svar. Hon tog tag i Lukas och försökte släpa in honom tillbaka till skolan då Lukas skrek till.

-NEJ! Jag vill inte, släpp mig!

Hon fortsatte att släpa honom i det fuktiga gräset. När hon var framme vid ingången till skolan tog hon tag i honom och kämpade för att få upp Lukas i sin famn för att sedan kunna bära honom upp för det två stentrapporna. Efter att ha kämpat sig upp för stentrapporna var hon äntligen uppe, nu kunde hon släppa ner Lukas och fortsätta in i klassrummet. Fröken sa till praktikanten att han skulle gå och sätta sig bredvid Lukas och ta hand om honom. Lukas började känna obehaget komma krypande ännu en gång. Han kände igen den stora tatueringen som praktikanten hade på armen, och då ser han framför sig att det var han som höll i pistolen när han skulle gå hem från skolan. Lukas kände sig rädd, så rädd att han inte kan sitta stilla. Han reser sig hastigt och försöker rusa iväg men praktikanten får ett fast grepp om Lukas högerarm. Lukas sätter sig långsamt ner på stolen vid hans bänk igen, både läraren och hela klassen kollar konstigt på honom. Han börjar svettas. Tårarna börjar rinna på honom. Han reser sig ännu en gång och försöker springa iväg men praktikanten får tag i honom igen. Lukas skriker till.

-Släpp mig din idiot!

Praktikanten släpper långsamt taget om Lukas. Lukas rystar till och sliter sig loss och springer iväg så fort han bara kan. Han plockar med sig jackan och ryggsäcken som hänger på krokarna utanför klassrummet. Sedan springer han med stora steg ut genom skolan, bort från skolgården. När han passerat skolgårdens stängsel pustar han ut. Då står han öga mot öga med gatan som han gick på när han skulle till skolan i sexårs. Han blickar tillbaka till den tiden då han en gång var påväg hem från skolan. Han ser praktikanten hålla i en pistol siktad mot en annan ung kille som står med händerna uppe i luften. Lukas hörde bara några ord av det dem säga,resten var bara mummel. Lukas backade tillbaka några steg och ställde sig bakom en buske. Han ser från sin inre syn hur praktikanten avfyrar ett skott som träffar den unga killen i bröstet. Lukas kunde knappt andas. Han kastar sig bakåt, snubblar, reser sig upp och springer allt vad han kan. Han vänder sig om och ser praktikanten i ögonen.

När lukas tittar ner på gatan känner han fortfarande den starka rädslan som han kände för flera år sen. Tårarna rinner sakna ner för kinderna. Han tänker, kommer han kunna gå tillbaka till skolan imorgon? Känner praktikanten igen honom? Lukas bestämmer sig snabbt för att gå till polisstationen och berätta sin historia.

Sent på kvällen dagen efter läser Lukas att en man i 30 års åldern blivit gripen för ett o upp klarat mord. Lukas känner en stor lättnad inom sig. Nu behöver han inte känna sig rädd längre men han kommer alltid att minnas det otäcka mordet. Den här kvällen somnar Lukas lugnt.