Dricka för att bli en av dom

Dricka för att bli en av dom

Jag lovade, Jag hadde lovat att sköta mig, jag tyckte att det skulle vara skönt att sova själv i huset. Men jag hadde lovat mamma att inga killar, störande av grannar, och absolut ingen sprit. Men det hadde aldrig varit något problem förr. Jag, femtonåriga flickan Fanny med sitt mörkbruna hår, ville pröva sitt mod och trotsa hennes föräldrars makt, nu när hon var själv en hel natt.

Jag satt hemma och bara stirrade, jag fick inte lov att ta med mig någon hem, så jag tänkte att gå ut själv vore en utmaning. Så jag gick, längs den breda vägen i villaområdet, jag kände mig så ensam, klockan var bara halv fem. Det kändes som att husen tittade på mig som om jag var en främling, jag hadde ju bott där i hela mitt liv. Jag hörde mina skor skrapa mot asfalten varje steg jag tog. Jag kände hur jag bara ville göra tvärtimot vad jag skulle få om mina föräldrar var hemma. Jag kände mig samtidigt förvirrad, var detta jag? nej, det var det inte men någon gång måste ju vara den första, tänkte jag.

När jag stegde igenom villorna och kom fram till vägkorsningen så såg jag ett litet rött hus över gatan, det var ett radhus så det var ingen större skillnad mot dom andra som låg rakt över gatan. Det slog mig bara att där bor ju Adrian, hans föräldrar var från frankrike, han tyckte sig vara någon som inte alls passa in i våran lilla stockholms-förort. Han lekte rik med sina märkeskläder han beställt från kina och hans golfklubbor som han aldrig använde, men golf är ju tydligen en fin sport. Men det var när jag såg hur en massa andra tonåringar hoppade runt i huset, Jag kände igen den ena efter den andra, till slut så stog jag där, helt ensam. Varför vill ingen vara med mig? hur jag än vrider och vänder på mig själv så är jag bara ensam och har falska vänner runt benen som utnyttjar mig. Ville de inte vara med mig? Bara för att jag inte är som dom? men ingen värkar ändå tycka illa eller något speciellt över huvud taget om mig, jag var bara som ett spöke som vandrade runt kring husen. Innanför satt familjerna och åt sin tacos och kolla på fredags-program på teven. Ingen brydde sig om något en fredag. Men man får ju inte många chanser i tonåren att vara ensam hemma en natt. Jag var ändå rädd att göra bort mig. Jag hadde aldrig smakat alkohol över huvud taget innan. Jag forsatte gå och sluta tänka.

När jag kommit fram till den lilla lekparken satt Isabelle med hennes pojkvän Christoffer, eller fjortis-Issa som vi kalla henne i sjuan. Hon hadde gjort allt och hadde allt. Vi var ju ändå ganksa bra vänner, eller vi var, men jag tror att det skulle kunna gå att prata med henne. Men jag vågade inte, så rädd för att göra bort mig. Det var när jag hörde henne säga

- Fanny, kom hit! Hon hadde dom där glittriga ögonen som bara lyste trohet.

Jag gick mot henne, och hälsade

- Det var inte igår man såg dig ute en fredag kväll.

Hon verkade på något sätt glad att se mig, varför mig? jag som sitter hemma och tränar på glosorna tills nästa vecka varje helg. Men jag rykte på axlarna och små-fnissa lite. Hon fråga

- vill du ha? Och gav mig en burk med energidryck, trodde jag, egentligen var det hälften vodka i burken. Jag gjorde detdär ansikts uttrycket som man får när man smakat något fruktansvärt.

Issabelle och Christoffer skratade till. Christoffer fråga

- Gillar du det inte? och hånlog lite nästan.

Jag kände att var det såhär det var att dricka sprit? vad var skillnaden mot ättikan i kylen? fy tänkte jag. Jag bara skakade på huvudet och kände att jag var väldigt stel och stm i detta ögonblicket.

- Aja, du lär dig. Sa Issabelle. så hon erbjöd mig att få burken. Jag tänkte allright och tog den och drack mer och mer. Bara för att se hur det var första gången. Men allra mest för att mina föräldrar inte hadde någon makt eller tillsyn denna kvällen.

Det hadde börjat mörkna och klockan hade passerat halv 9. Jag kände då när burken var slut och jag hadde kastat den åt sidan hur det bara slog till. Min lilla 15-åriga lätta kropp tålde kanske inte så mycket. Hur jag vinglade och kände mig glad och sprallig. Jag som brukade vara så blyg och tyst. Men vad skulle jag göra resten av natten? nu var jag ju full. Det var inte alls kul eftersom Issabelle och Christoffer lämnat mig för länge sen. Jag tänkte att jag lika gärna kan gå hem och sova, åh så skönt det skulle vara. Jag vinglade hem och försökte gå rakt. Mina armar viftade i luften som om jag ville ta mig loss från någonting. Jag fick känslan av att jag drack för att vara fri, drack för att få förändring, dricka för att bli en av dom.